Programbok

EARTHLY ANGELS: PASSION 

Innehållsförteckning: Program – Medverkande – Passionerad nunnemusik – Beställningsverken – Översättningar – Artisterna – Sponsorer                                                        

Medverkande

Sångare: Kajsa Dahlbäck, Suvi Väyrynen, Katariina Heikkilä

Instrumentalister: Marianna Henriksson (cembalo, blockflöjt), Joonatan Rautiola (saxofon), Louna Hosia (viola da gamba), Eero Palviainen (luta), Petteri Pitko (orgel)

Konstnärlig ledning: Kajsa Dahlbäck

Scenisk framställning: Kristiina Helin

Koreografi: arrangemang av Anne Teresa De Keesmaeker: “Rosas”

Still Life-disposition: Kristiina Helin & Vincent Bakkum

Typografiplanering: Felix Salut & Kristiina Helin

Typografi: Felix Salut, Simon Krahl och Gilad Sasporta

Dansare på videon: Kristiina Helin

Kostym / Abbedissa: Emilia Erikson (planering), Jenni Nykänen (förverkligande)

Kostym / De unga nunnorna: Kristiina Helin

Producent: Tobias Nygård

Producent, visuellt arbete: Viktor

Scenteknik: Tobias Lönnqvist / Frontline Ab

Längd: ca 70min, ingen paus

Passionerad nunnemusik

När jag först bekantade mig med de italienska 1600-talsnunnornas tonsättningar blev jag fullständigt överraskad – musikens kvalitet, de utmanande vokalstämmorna och det uttalade kvinnliga subjektet var tillsammans dimensioner av 1600-talsmusik jag inte tidigare upplevt. Denna repertoar blev en självklar central punkt för min doktorsexamen vid Sibelius-Akademin, Konstuniversitetet i Helsingfors. 

I början av mina studier av denna repertoar bemöttes jag med skepsis, man antog att det finns en orsak till varför denna repertoar är helt bortglömd, och syftade givetvis då på att det skulle finnas tydliga kvalitativa brister i materialet. Ja visst finns det en orsak till att repertoaren har varit bortglömd, det är den samma som går som en röd tråd genom den västerländska konstmusikens kanon: Kvinnan har åsidosatts konsekvent under århundraden av klassisk musik. Numera har vi ju en stor kvinnans renässans inom den klassiska musiken, och även dessa nunnors musik har fått upprättelse för 400 år av glömska. Detta gläder mig oerhört eftersom musiken är synnerligen intressant och utmanande även för musiker idag.

Vad är då det som är så tilldragande i denna repertoar? Jo, nunnorna levde i ett kvinnokollektiv utan kontakt till män. De var Kristi brudar, men levde utan närvarande män, detta betyder att de inte upplevde den objektifiering som både kvinnor och män idag kan uppleva. Ute i samhället på 1600-talet var en sjungande kvinna en fallen kvinna; att hon öppnade munnen då hon sjöng, ansågs väcka syndiga tankar hos en manlig åhörare. Men nunnorna i klostret (i den inre kyrkan, chiesa interiore) sågs inte av åhörarna (i den yttre kyrkan, chiesa esteriore) och kunde därmed fortsätta sin gärning som tonsättare, instrumentalist och sångare. Mellan dessa kyrkorum fanns en mur med passage för ljudet högst uppe vid taket, man beskrev nunnornas sång som jordiska änglars röster. Från denna beskrivning är också min ensembles namn hämtat: Earthly Angels.

Den katolska traditionen är på många sätt mer fysisk än den lutherska, som är allmän i Finland. Om man betraktar italienska konstverk av jungfru Maria med Jesusbarnet och jämför dem med finländska motsvarande kan man skönja tydliga olikheter i just den fysiska uttrycket av henne. Där jungfru Maria i italiensk tappning (Artemisia Gentileschi eller Andrea Solario) har en aktiv fysisk hållning gentemot Jesus, exempelvis aktivt ammande honom med ett synligt bröst, så är en målning i den lutherska traditionen betydligt med ickefysisk. Maria är en mer passiv gestalt (såsom i Herdarnas tillbedjan av Albert Edelfelt) medan Jesusbarnet är i centrum. Denna fysiska dimension existerar väldigt tydligt även i nunnornas musik. Först och främst är vokalstämman väldigt krävande, dvs. sångaren behöver använda hela sitt instrument (andning och kropp) till fullo för att kunna göra musiken rättvisa. Dessutom kan textens ord, såsom sucka (suspiro) eller åtrå (desidero), färgas av pauser för andning mitt i ordet. Detta ger en fysisk, till och med erotisk, nyans till den sjungna frasen. Jag ser att detta har varit möjligt eftersom en fysisk kärleksrelation med en man inte förekommit i klostret. Att det finns passion och åtrå i musiken är alltså ett mänskligt uttryck för längtan till Jesus, men inte med avsikt att väcka manlig åtrå. Nunnorna har själva skrivit motetternas texter, i de fall där de inte är direkt tagna från Bibeln.

När vi spelade in vår första skiva 2017 (Earthly Angels: Music from 17th century nun convents) så sade jag direkt efter inspelningen av vi absolut ska göra en scenisk föreställning av denna repertoar. Jag vill bjuda in publiken till den inre kyrkan i klostret för att uppleva det starka kvinnliga subjekt som denna nunnemusik erbjuder, på ett annat sätt än under en sedvanlig konsert. Men vi måste ha med en Jesusgestalt också, eftersom han var nunnornas objekt, som nunnornas liv tillägnades. Saxofonen är alltså en imaginär Jesusgestalt i ljud. För att knyta an musiken till vår tid valde vi att även beställa tre nya verk av Olli Virtaperko. Verket Du genomborrade mig är tonsatt till text av Catharina Östman (ur Elegi, 1990). I vår föreställning blir nunnorna genom denna kombination av musik gestaltade å ena sidan som nunnor, och å andra sidan som mänskliga individer. De drivs av längtan till Jesus, men är samtidigt kvinnor med behov av beröring och samhörighet.

Kajsa Dahlbäck

Beställningsverken

De tre beställningsverk som jag komponerat till “Earthly Angels: Passion” är väldigt olika i förhållande till varandra. Alkusoitto är som namnet låter förstå början av ett större musikaliskt flöde, och vokalisen Kuvitteelliset rakastavaiset är å sin sida en intim duett med sopran och barytonsaxofon. Det mest omfattande av verken, Du genomborrade mig, skriven till Catharina Östmans text, är även svårast att kategorisera stilmässigt. Vokalstämmorna använder sig av den tidiga barockens retorik- och affektläror i sitt uttryck, medan de instrumentala passagerna i regel rör sig närmare moderna stilgrepp såsom mikrotonalitet och mikropolyfoni i sin estetik och teknik. De fyra barockinstrumenten får även sällskap av altsaxofonen, vars multifoniska intervallspråk utgör en viktig del av verkens klang- och färgvärldar. 

Olli Virtaperko, 2023

Översättningar: Kajsa Dahlbäck

Artistpresentation

Sopranen, musikdoktor Kajsa Dahlbäck är en erfaren tolkare av tidig och nyskriven musik och har framträtt som solist på Nationaloperan i Helsingfors samt med bl.a. Tapiola sinfonietta, Helsingfors barockorkester, Finländska barockorkestern och flera av landets stadsorkestrar. Internationellt har hon sjungit på festivaler som Herrenchiemsee Festispiele (Tyskland), Bolzano festival (Italien), Musica Antigua (Brasilien), Ankara Bachfest (Turkiet) och Brezice festival (Slovenien). I april mottog Dahlbäck Kulturpriset 2022 av Svenska folkskolans vänner och år 2023 stöds hennes konstnärliga arbete av TAIKE. 

Dahlbäck har grundat festivalen Vasa Baroque år 2013 och fungerar som dess konstnärliga ledare. Med sin ensemble Earthly Angels vann hon YLE Årets skiva 2018. Dahlbäck undervisar även klassisk och barocksång vid högskolan Novia i Jakobstad. 

Sopranen Suvi Väyrynen har vunnit kritikernas beröm för styrkan och modet i sin röst, samt för hennes ljusa personlighet. Hon har vunnit damernas första pris i Villmanstrands sångtävling 2016, och uppmärksammats för framgångar i andra inhemska såväl som internationella sångtävlingar. Hon har uppträtt som solist med flertalet inhemska orkestrar, och till hennes operaroller hör bland annat Nattens drottning (2022, Trollfläjten, Estlands Nationalopera & Tampereen Ooppera), Adina (2021, Lemmenjuoma, Joensuus Oopperayhdistys), Frasquita (2020, Carmen, Tampereen Ooppera), Musetta (La Bohème, Tampereen Ooppera), Despina (2018, Cosi fan tutte, Finlands Nationalopera), Alcina (2017, Vasa Baroque) och Adele (2016/2017, Die Fledermaus, Finlands Nationalopera). Väyrynen utexaminerades som musikpedagog vid Tampereen Ammattikorkeakoulu där hon studerade under Satu Sippola år 2013. Hon fortsatte därefter till Wiens musikuniversitet och solistiska magistersstudier under Uta Schwaben, från vilket hon utexaminerades som magister i musik på våren 2020.

Mezzosopranen Katariina Heikkilä utexaminerades som musikmagister från Sibelius-Akademins avdelning för vokalmusik år 2015. Heikkilä gjorde sin debut vid Nationaloperan år 2012 som Cornelia i Händels Julius Caesar. Till hennes andra roller på bland annat Natinaloperan hör den tredje kvinnan i Mozarts Trollflöjten, Lápák och Pásková i Janáčeks Den listiga lilla räven, alt i Kaija Saariahos opera Only the Sound Remains, sekreterare i Menottis Konsuln, Penelope i Monteverdis Odysseus återkomst, samt Bianca i Brittens The Rape of Lucretia. Heikkilä sjunger gärna tidig musik, och är en efterfrågad altsolist. 

Saksofonisten och sångaren Joonatan Rautiola har formats av möten mellan olika konstnärer och konstformer, samt av sina lärare i Helsingfors, Paris och Köln. De många projekt som genomförts tillsammans med kompositörer, skådespelare, dansare och cirkuskonstnärer har fört honom till varierande scener. Rautiola har bland annat samarbetat med Strasbourg och Düsseldorfs filharmoniker, Radions Symfoniorkester, med författaren Alain Fox, samt med cirkusgruppen Kallo Collective. Han har uppträtt på Lucerne Festival, Salle Pleyel och Carnegie Hall, för att nämna några. Joonatan Rautiola undervisar i saxofon vid Sibelius-Akademin och gör regelbundna undervisnings- och konsertresor utomlands.

Cembalisten Marianna Henrikssson uppträder som medlem av flera olika ensembler samt som solist, både i Finland och utomlands. Till Henrikssons mångsidiga musikerskap har hittills hört till exempel uruppförande och inspelning av nyskriven cembalomusik, arrangemang av folkmusik, medverkan i en världsturné med en breakdance-show, samt flertalet operaproduktioner från Monteverdi till Stravinsky och Saariaho. Tillsammans med koreografen Anna Mustonen har Henriksson genomfört föreställningar som sammanför 1600-talsmusik och -dans, såsom Maria-vesper (2018, Zodiak – centret för ny dans & Helsingfors barockorkester) och Eros (2018, Zodiak & Finska barockorkestern). Mustonens och Henrikssons arbete premierades med statspriset i scenkonst år 2018. Henriksson skriver även sin konstnärliga doktorsavhandling, som behandlar 1600-talsmusikens affekters koppling till dess samtida fysiologiska uppfattningar, samt affekters uttryck på tvärkonstnärliga moderna scener. Från och med 2023 fungerar Marianna Henriksson även som Finländska barockorkesterns konstnärliga planerare tillsammans med violinisten Anthony Marini.

Louna Hosia är en Helsingforsbaserad cellist, gambist, stråkharpist samt finsk mästare i såg. Hosia är specialiserad inom tidig musik och har även uruppfört flertalet verk av finska nutida kompositörer. Hosias mångfacetterade musikerskap har tagit henne till bland annat internationella scener med genregränsöverskidande verk, stadsorkestrar som gästande stämledare, hennes hemstads förorter som solist, kammarmusiker på festivaler med varierande konstformer, och som musikguide till Borgå. 

Petteri Pitko konserterar som cembalist, organist och klaviaturspelare med en repertoar som innehåller allt från tidig barock till modern musik. Vid sidan om sitt konstnärliga arbete fungerar Petteri som lektor i tidig musik vid Yrkeshögskolan Novia i Jakobstad. Han har uppträtt som solist vid Akademie für Alte Musik Berlin, Ensemble Resonanz, Zürichs kammarorkester, Tapiola Sinfonietta, och vid Mellersta Österbottens kammarorkester, samt spelat på flertalet musikfestivaler i Finland, Europa, Kanarieöarna, Kina, Sydkorea som kammarmusiker. Som orkester- och continuomusiker har han även spelat med bland annat Berlins filharmoniker, RIAS-kammarkören, Stavangers symfoniorkester, Radions symfoniorkester, Helsingfors stadsorkester och Tammerfors filharmoniker. Pitko fungerade som Finländska barockorkesterns (FiBO) konstnärliga ledare under åren 2018-2022.

När Eero Palviainen för cirka 30 år sedan för första gången greppade barocklutan, blev han omedelbart förtjust i instrumentet och dess klang. Han har studerat vid Åbo konservatorium och Sibelius-Akademin innan han fortsatte studierna vid Schola Cantorum i Basel, under ledning av Hopkinson Smith, och tog examen där 1992. Palviainen har fungerat som solist och i ensembler världen över, exempelvis i L’Arpeggiata, Arte dei Suonatori och Helsingfors barockorkester. 

Kristiina Helin har varit verksam som regissör, koreograf, video- och kostymdesigner, samt producent i närmare 30 år. I Finland har hon regisserat för Helsingfors Festspel och hon har delar en lång historia tillsammans med Helsingfors Barockorkester. Helin bor i Holland och arbetar där för festivaler och för oberoende orkestrar. Helin gör regelbundnda besök vid Gulbenkian Foundation i Portugal. Hennes senaste regi var Debussys Pélleas och Mélisande med Orkester XXI i Centre Cultural de Belem i Lissabon, och till näst samarbetar hon återigen med Helsingfors barockorkester kring operan Genova av Schumann

Olli Virtaperko (f. 1973) är till grunden musikteoretiker, och har fungerat som frilanskompositör i huvudsyssla från och med 2005. Kärnan i hans produktion utgörs av orkesterverken Kuru och Usvapatsas (2009 och 2019), samt konserterna för naturhorn (Moiré, 2021), för förstärkt cello (Romer’s Gap, 2016), samt för barytonsaxofon (Multikolor, 2014). Förutom kompositionsvärvet har Virtaperko även sjungit i ensemblen Ultra Bra, lett Ensemble Ambrosius, som uppför Frank Zappas musik med periodinstrument, samt fungerat i flertalet förtroendeuppdrag inom musikbranschen, och varit redaktör för musikprogram i Yle Radio 1. 

Catharina Östman debuterade som författare 1990 med diktsamlingen Elegi och har sedan dess gett ut elva böcker (senast romanen Månskenssonaten, 2022). Hon är bosatt i Vasa och flerfaldigt prisbelönad (bl.a. med Svenska litteratursällskapets pris och Choraeuspriset). Hennes dikter har tidigare tonsatts bl.a. av Ulf Långbacka, Säde Bartling och Maria Löfberg.

Vasa Baroques verksamhet stöds av:

Svenska kulturfonden

Suomen kulttuurirahasto

Vasa stad

Viljo och Maire Vuorios stiftelse

Harry Schaumans stiftelse

Svensk-Österbottniska samfundet

Konstsamfundet